Oikeusministeriö asetti 30.4.2015 työryhmän valmistelemaan ehdotuksen vesilain (587/2011) käyttöoikeussääntelyn uudistamiseksi (OM 5/41/2015). Työryhmän toimikausi oli 1.5.2015-31.1.2016. Työryhmän puheenjohtajana toimi hallintoneuvos Kari Kuusiniemi korkeimmasta hallinto-oikeudesta ja jäseninä lainsäädäntöneuvos Jari Salila oikeusministeriöstä, aluksi lainsäädäntöneuvos Eriika Melkas ja hänen jälkeensä lainsäädäntöneuvos Antti Belinskij maa- ja metsätalousministeriöstä, hallitussihteeri Erja Werdi ympäristöministeriöstä ja ympäristöneuvos Jukka Leinonen Etelä-Suomen aluehallintovirastosta. Työryhmän sihteerinä toimi lainsäädäntöneuvos Jari Salila.

Työryhmän tehtävänä oli laatia ehdotus vesilainsäädännön kiinteän omaisuuden lunastamista ja käyttöoikeuksien perustamista koskevan sääntelyn tarkistamiseksi siten, että säännökset ovat sopusoinnussa perustuslain 2 luvun säännösten kanssa. Työryhmän tuli laatia ehdotuksensa hallituksen esityksen muotoon.

Työryhmä esittää perustuslain 15 §:n 2 momentissa tarkoitetuksi pakkolunastukseksi katsottavan, vesilain omaksi lunastamista ja siihen rinnastettavaa käyttöoikeuden perustamista koskevan sääntelyn eriyttämistä muusta käyttöoikeuden perustamista koskevasta sääntelystä. Oikeus omaksi lunastamiseen ja siihen rinnastuvan käyttöoikeuden perustamiseen voitaisiin antaa, jos hanke olisi yleisen tarpeen vaatima. Yleisen tarpeen edellytyksen tulisi nykyisen vesilain tapaan täyttyä myös tilanteessa, jossa hakija hallitsee alle puolta tarvittavasta alueesta eikä kyse ole vähäisen käyttöoikeuden myöntämisestä, vaikkei käyttöoikeuden perustaminen rinnastuisi vaikutuksiltaan valtiosääntöoikeudelliseen pakkolunastukseen. Ehdotettujen muutosten myötä niin sanottu valtuuslaki (266/1961) voitaisiin kumota. Muutoksilla saattaa olla vaikutusta eräisiin keskivedenkorkeuden nostamishankkeisiin ja vesivoimalaitosten rakentamishankkeisiin.

Lisäksi työryhmä ehdottaa väylänalitusten luvanvaraisuutta koskevaa sääntelyä tarkistettavaksi siten, että vesi-, viemäri- voima- ja muun johdon tekemistä valtaväylän alitse tarkoittavan hankkeen luvanvaraisuus määräytyisi jatkossa hankkeen vaikutusten perusteella. Johtojen sijoittaminen järvi- ja merialueille kulkuväylän ja vesilain 1 luvun 6 §:n 1 momentissa tarkoitetun kapeikon alitse säilyisi edelleen luvanvaraisena hankkeen vaikutuksista riippumatta.

Lupamenettelyn ulkopuolelle rajautuvasta väylänalituksesta tulisi tehdä ilmoitus vesilain valvontaviranomaiselle. Lakiin esitetään sisällytettäväksi valtioneuvostolle osoitettu asetuksenantovaltuus, jonka nojalla annettaisiin tarkempia säännöksiä ilmoitusmenettelyn piiriin kuuluvalle valtaväylän alitushankkeelle asetettavista vaatimuksista

Justitieministeriet tillsatte den 30 april 2015 en arbetsgrupp för att bereda ett förslag (OM 5/41/2015) till revidering av bestämmelserna om nyttjanderätt i vattenlagen (587/2011). Arbetsgruppens mandattid var 1.5.2015–31.1.2016. Arbetsgruppens ordförande var förvaltningsrådet Kari Kuusiniemi från högsta förvaltningsdomstolen och medlemmarna var lagstiftningsrådet Jari Salila från justitieministeriet, först lagstiftningsrådet Eriika Melkas och efter henne lagstiftningsrådet Antti Belinskij från jord- och skogsbruksministeriet, regeringssekreterare Erja Werdi från miljöministeriet och miljörådet Jukka Leinonen från Regionförvaltningsverket i Södra Finland. Arbetsgruppens sekreterare var lagstiftningsrådet Jari Salila.

Arbetsgruppen hade i uppgift att utarbeta ett förslag till revidering av bestämmelserna om inlösen av fast egendom och upplåtande av nyttjanderätter i vattenlagstiftningen så att bestämmelserna överensstämmer med bestämmelserna i 2 kap. i grundlagen. Arbetsgruppens förslag skulle ha formen av en regeringsproposition.

Arbetsgruppen föreslår att vattenlagens bestämmelser om inlösen av egendom och därmed jämförbart upplåtande av nyttjanderätter, vilka kan anses motsvara sådan tvångsinlösen som avses i 15 § 2 mom. i grundlagen, ska skiljas åt från annan reglering som gäller upplåtande av nyttjanderätter. Enligt förslaget ska beviljande av rätt att inlösa egendom och upplåta med inlösen jämställbar nyttjanderätt förutsätta att projektet är påkallat av ett allmänt behov. Denna förutsättning ska i enlighet med den gällande vattenlagen gälla även sådana situationer där sökanden besitter under hälften av det område som behövs och det inte är fråga om beviljande av ringa nyttjanderätt, trots att upplåtandet av nyttjanderätter inte skulle ha samma verkan som en konstitutionell tvångsinlösen. Genom de föreslagna ändringarna skulle den så kallade fullmaktslagen (266/1961) kunna upphävas. Ändringarna kan ha konsekvenser för vissa projekt som gäller höjning av medelvattenståndet och anläggande av vattenkraftverk.

Arbetsgruppen föreslår dessutom att regleringen som gäller tillståndsplikten för anläggande av en vatten-, avlopps- eller kraftledning eller någon annan ledning under en kungsådra revideras så att tillståndsplikten för ett sådant projekt i fortsättningen fastställs på basis av projektets konsekvenser. Inom sjö- och havsområden ska anläggande av en ledning under en allmän farled och en trängre led som avses i 1 kap. 6 § 1 mom. i vattenlagen även i fortsättningen kräva tillstånd oberoende av projektets konsekvenser.

Sådana projekt som gäller anläggande av ledningar under en farled och som inte kräver tillstånd ska anmälas till den tillsynsmyndighet som anges i vattenlagen. I lagen ska enligt förslaget intas en bestämmelse som bemyndigar statsrådet att utfärda förordningar för att ge närmare bestämmelser om de krav som ställs på sådana projekt som gäller anläggande av ledningar under en farled och som omfattas av anmälningsförfarandet.